Något som kanske inte är speciellt känt om mig, men som ändå är en klar del av mitt liv, är mitt näst största intresse här i livet
. Men vi kanske ska ta och reda ut vilket mitt största intresse är först och främst. Många säger att det är datorer, något jag tar starkt avstånd ifrån. Datorer är kanske mitt primära intresse inom min största intressegrupp, om man kan uttrycka sig så. Datorer är bara en del av mitt största intresseområde. Jag gillar egentligen teknik, inte bara datorer.. . Det spelar egentligen inte någon roll vilken sorts teknik det är, jag skulle nog lika gärna kunna sylta in mig själv i mikrovågsugnar, varmluftsugnar, induktionshällar, keramikhällar och annan köksutrustning . Faktum är att jag just nu är stolt ägare av minst 5 olika sätt att tillverka kaffe på (Espressobryggare, mokkabryggare, vanlig kaffebryggare, pressokannor i 2 olika storlekar och en aeropress), 2 olika kaffekvarnar och i skrivande stund 4 olika sorters kaffe i mitt skafferi. Hursomhelst, det jag vill ha sagt är att jag faktiskt är ganska nöjd med att det bara är en teknisk pryl. Vare sig det är datoriserat eller inte.

Men, vidare till mitt näst största intresse i världen. Något som de senaste åren präglat min lägenhet något enormt, till min sambos förtret… Tyvärr har intresset i år sjunkit ganska rejält, det kan vara att jag haft lite mer att arbeta med eller att jag varit lite nere under vinterhalvåret men jag kände inte samma sug nu under vintern som tidigare.
Mitt näst största intresse är hursomhelst växter av alla de slag. Nu har min lilla arme av växter förstås dött av under vinterns köld, mest p.g.a. mitt tidigare nämnda plötsliga intressebortfall. Jag har dock fortfarande en ganska stor uppsättning växter i vår lilla lägenhet. Just nu huserar jag tillsammans med ett par benjaminfikusar, en vaniljorkidé, tre chiliplantor, en myntaplanta, en sockerannona, ett par olika Hoyor, en sansevieria cylindrica, en bajonettlilja, 4st brudorkidéer, en passionsfruktsplanta (som tyvärr tagit hård skada under vintern), en ananasplanta, ett olivträd och en aloe vera..

. Tro mig nu när jag säger att detta är en otroligt liten uppsättning växter jämfört med vad det var för bara ett år sedan. Under denna tragiska vinter har nämligen totalt 11st växter sagt hejdå och lämnat mig…

Så, var vill jag komma med detta? Nä, inget speciellt. Jag har precis fått dig att bränna en minut eller så av ditt liv. Tack för mig.

Jag vet att det var länge sedan jag sist skrev här

. Jag har haft fullt upp, har arbetat om dagarna och varit död om kvällarna
. Allt i mitt privata liv har tagit en paus och stannat upp. I min hjärna har världen utanför varit fryst i sitt tillstånd, orörligt, imobiliserat av min ovilja att ta tag i saker utanför jobbets inträngda sfär. I årets mörkare månader brukar jag trivas, fast i år gick jag i dvala. Tyvärr stannade inte världen utanför upp som jag upplevde det, utan den har fortsatt utan mig. Mina växter har förtvinat i sina krukor, ovilliga att leva vidare utan min konstanta vård och uppmärksamhet. De gröna skogar som täckt mina fönster har istället, sakta men säkert, bytts ut mot bruna fallna löv och döda träd. Bloggen har inte uppdaterats alls sedan sommarens sista dagar, legat i dvala liksom sin ägare. Men på samma sätt som det gröna skottet skjuter ur en av balkonglådorna så vaknar även jag till liv
. Jag ser mig om och ser ljus. Det är ljust när jag kommer hem, det är ljust när jag åker till jobbet. Vilken skillnad mot för bara ett par månader sedan då mitt liv var i ett konstant mörker
.

Nackdelen med att pendla är just den, på vinterhalvåret lever jag i mer mörker än andra
. När jag kliver utanför dörren på morgonen, klockan knappt 06:30, så är solen fortfarande långa vägar bort. När jag börjar dra mig hemåt igen när jobbdagen är slut så visar solen inte heller sitt ansikte. Min värld är ett mörker, mitt liv är fast i ett konstant mörker och jag känner att det är natt. Min själ sover vidare fylld av melatonin och andra mörkeraktiverade signalsubstanser. Vinterdepressionen är ett faktum och min fritid är död.

Nu kommer då våren igen, stormande fram och solen visar återigen sitt ansikte, jag vaknar sakta upp ur min dvala och lusten att leva, att skriva och att ta sig framåt är här igen . Jag börjar så sakteliga bli hel, bli en del av världen utanför igen. Mina döda växter rensas bort från fönsterbrädorna, jag när de få jag har kvar till liv igen och grönskan tar sakta form i mitt liv igen. Mina fikusar tar sig sakta kraft att återuppbygga sin lövprakt och min passionsfrukt drar sakta men säkert nya skott till liv. Snart är prakten återfunnen och sommaren är säkerställd. Jag känner mig själv vakna och det jag ser är ljus…

Det var längesedan jag bloggade nu, jag skulle vilja säga att det beror på mitt stressiga liv och den brist av tid som följer av detta. Jag skulle vilja säga att jag haft dåligt samvete för att jag inte plitat ner något på min sida på länge och jag skulle vilja säga att jag saknat det
. Tyvärr så stämmer inget av dessa saker, jag bryr mig egentligen inte ett skit över att jag inte skrivit här på ett bra tag . Jag har förvisso ett relativt stressigt jobb och ingen ork att sätta mig ner och skriva saker på bloggen på fritiden, det är väl det enda av det ovanstående som faktiskt stämmer . Men den mest primära orsak till att jag inte skrivit på länge är att jag inte haft någon inspiration i kroppen

. Jag är en extremt inspirationsdriven människa, jag kan inte bara sätta mig ner och skriva saker på beställning. Inte ens det kortaste, enklaste, inlägg man kan tänka sig blir något av värde om jag gör det ”på beställning”. Så jag håller mig ifrån, ibland för länge, att skriva.

Nu börjar juletiden närma sig igen, lika stressfyllda människor som alltid springer omkring och trängs på stan. Jag mår illa när jag ser det, jag blir irriterad på människors dumhet och jag skulle helst av allt vilja plocka upp folk på stan för att bara ge dom en käftsmäll och skrika ”MEN SKÄRP DIG FÖR FAN!”. Det är hemskt att se att vi människor fastnar i en sådan masshysteri runt denna tid varje år bara för att det för ~2015 år sedan föddes en människa som senare kom att bli känd som Jesus. ”2015?” skriker ni, ”2009 är det väl!”. Nej säger jag, enligt fina små teorier så föddes jesus ungefär år 7 före kristus, han föddes alltså före sig själv. Är inte det gudalikt så säg.
Fast i år är själva julfirandet faktiskt inte så hemskt som det har känts tidigare år, jag ser faktiskt fram emot julafton för en gångs skull. Jag ser fram emot familjemiddagen och jag ser fram emot en relativt trevlig tid med mycket stearinljus och glögg på kvällen.
Julfirandet har antagligen sina rötter i vintersolståndet, åtminstone i norra delar av världen
. Som vanligt med kristendomen är den duktig på att implementera andra kulturers/religioners högtider i sig själv och få det att verka som deras egna högtider. Ta t.ex. allhelgona, som snoddes från kelterna av de kristna
. På samma vis kan jag tänka mig att kristendomen assimilerade det hedniska vintersolståndsfirandet. I vissa länder har t.o.m. kristendomen snott midsommarfirandet, där de firar Johannes Döpares dag istället (S:t John). Visst får det en att verkligen tycka om kristendomen när man vet att dom är så snabba på att sno åt sig andras högtider och göra dom till sina egna?

Så kommer då den tiden på året när en av mina stora passioner får gå igång igen. En av mina alla förälskelser som får mitt hjärta att göra små glädjeskutt och som är en av mina fixpunkter varje år.  Nu börjar en tid som kommer sträcka sig fram till någon gång i januari och eventuellt längre. Känslan slog mig som den första snön igår, när jag bevittnade just den första snön (för mig) för i år.. . Jag pratar inte om vintern, vilket jag inte har mycket för. Eller julen som med all sin stress, överdrivenhet och ultrakonsumtion faktiskt inte tilltalar mig mer än för julaftons familjemiddag. Jag pratar om en annan klassiker som hör både julen och vintern till. Jag pratar om glögg.

Förra året tror jag att jag konsumerade 10 olika sorters glögg, där årspremiären var med Blossas årgångsglögg för 2008. Som alla andra av Blossas årgångsglöggar så lämnade den mig inte oberörd, jag köpte genast ett par flaskor extra och njöt länge och väl av dom, i små små doser per gång. Liksom jag hade gjort året där innan, och året innan det och..
. Jag sörjer en stund dagen när sista koppen glögg dricks, förhandsbestämt som det är . ”Detta är den sista för denna gång, mer får jag dricka i höst”

. På samma vis gläds jag när säsongen för glögginmundigande börjar närma sig igen, mitt hjärta skiner upp vid tanken av att återigen få värma en kopp glögg och sätta mig ner och njuta av att jag är inomhus och inte i kylan utanför.

Årets premiär är nu, alldeles precis nu. Jag sitter här med en kopp av årets Blossa-årgångsglögg, d.v.s. Blossa 09 med smak av Clementin. Jag är glad, jag tar en liten mun glögg och jag njuter av smaken. Jag tar en till och känner mig glad
. Koppen som en gång var full är nu tom, jag däremot är full av njutning och glädjekänslor. Vintern närmar sig och det rör mig inte, bara min glögg är där med mig är jag glad.

Här kommer då första inlägget efter semesteruppehållet, ganska inspirationslöst och väldigt snabbt ihopslängt
. Mer kommer komma under hösten, det kan jag lova.

Jag sitter nu ensam i min lägenhet tillsammans med min söndagsångest, min vattenpipa och min kära, tvärdöva, katt
. Sambon är borta, hon åkte till london för att hälsa på sin syster. Jag känner den kalla kvällsluften krypa in genom den öppna balkongdörren. Jag känner igen kylan och jag känner igen lukten av luften

. Det är hösten som analkas . Marken har blivit kallare, sommarväxterna vittrar ner och dör, blomstern har avslutats och dikena överfylls av höstens blommor, renfanorna. Dessa modiga växter som står emot både kyla, korta dagar och näringsfattig jord efter sommarens blomsterprakt . På min balkong börjar tomaterna mogna, jordgubbarna skjuta sina sista skott och de ringblommor, lupiner, violer och allt annat som växt i mina balkonglådor börjat fälla sina blommor, sloka ihop på samma vis som hösttrötta människor gör och mörkret har fallit

. Nu närmar sig min absoluta favoritårstid. Mörkret och kylan bäddar för perfekta myskvällar med en varm kopp choklad, te eller kaffe. Semestern är slut för de allra flesta och arbetet har påbörjats, samhället återställs till sin normala gång. Slut är det med restauranger och butiker som håller semesterstängt. Caféer vid badplatser stänger igen och ägarna återgår till vad de nu gör under årets resterande 8-9 månader. Lyktor tänds efter vägar, stigar och motionsslingor, vädret blir lite hårdare och allt är bara underbart. 

Framtiden håller en fram en hel del saker åt mig och väntar på att jag skall komma och plocka. Där om två veckor har jag min andra uppkörning som förhoppningsvis också blir min sista. Jag skall ta körkort innan höstlovet, det har jag lovat både mig själv och min lillebror. För där under höstlovet skall jag och min lillebror ta oss till tyskland, ta vår årliga road trip som i år tyvärr blivit försenad gång på gång. Ännu närmare i tiden så skall jag imorgon hålla min första lektion med eleverna, IT-samordning tillsammans med en av våra treor. Jag har inte hållt i denna kurs tidigare och det ska bli ett äventyr i sig att hålla i den tillsammans med min nya kollega Martin.
Innan dess skall jag göra klart mina bekymmer på balkongen, stänga dörren som släpper in den kalla luften och ta med mig ett glas kallt vatten, en frukt och en bok och sätta mig i ett badkar fullt med varmt vatten
. Det skönaste jag vet, och den enda tidpunkten på dygnet jag känner mig helt tillfreds med mig själv. Sedan är det sömn som gäller, en sömn jag redan nu känner kommer bli månadens bästa.

Lev väl kära värld, ta det lugnt i höst och njut av varje sekund.