När man sitter och lyssnar igenom Kents "Tillbaka till Samtiden" så kan man utan att ta sig för långt ut i periferin av vad som är logiskt dra en parallell till filmerna som antagligen inspirerat till namnet
. Likt filmerna andas verkligen hela albumet 80-tal och då vi inte längre befinner oss i 80-talet så luktar det alltså väldigt mycket återanvänt. Då inte sagt att detta nödvändigtvis är något rent av dåligt.
Hela albumet låter och känns som ett hopkok av gamla idoler till Kent-gänget, Columbus andas Maid of Orleans, Ensammast i Sverige skriker The Sun and The Rainfall av Depeche Mode
. Mitt i allt håller Jocke fortfarande sin gnällröst, malplacerad och fel i det mesta på skivan. Generation Ex som verkar vara mer av ett hopkok av bandets senaste två album blandat med lite 80tals synth, är också den låt som passar bäst tillsammans med
Jockes röst och är helt klart skivans höjdpunkt. Vid din sida känns mest som om den aldrig lyfter till de höjder den faktiskt kunde ha tagit, den fastnar precis som en slemklump i halsen och tar sig aldrig riktigt ut.
Sömnen heter precis som det man känner för när man hör den, den är tråkig, platt och enformig
have specific contraindications to these therapies. VCD’sdescribe the circumstances.” little blue pill.
.
Vy från ett luftslott får mig av någon okänd anledning att tänka på Slagsmålsklubbens senaste skiva ’Boss For Leader’, om detta säger något om låten i sig eller mest om mig låter jag vara osagt.
Kort sagt finns en, kanske två, låtar på denna skiva jag kommer att återbesöka efter att resten blivit glömda. Och det är väl ungefär vad jag har kommit att förvänta mig av Kent sedan Vapen & Ammunition släpptes
.