Alla har vi vår alldeles egen personliga bibel. Den där boken som betytt något extra i ens liv, som förändrat hur vi ser på saker eller fått oss att tänka i banor vi aldrig tänkt i förr. För mig personligen är det Liftarens guide till galaxen som var och är den boken för mig. När jag läste den för första gången när jag var 15 år gammal så förändrade den mig, min humor och till viss del också mitt hopp på framtiden. Under åren har denna bok betytt mer för mig än många andra böcker. Med, för mig, klockren humor, extremt roliga skämt och en fantastiskt väldold, men samtidigt skarp kritik mot vår omvärld. Bara delar av början av boken visar att den är skriven som någon bokvärldens motsvarighet till punkrock. Mot samhället, mot vardagen, mot gällande regler och ologiska beslut och val av samhället i stort. Den börjar rakt av med att dissa vår världs cirkulation runt pengar, vårt beroende av monetära medel, tekniska mojänger och andra saker som "höjer" vår levnadsstandard. Douglas Adams var nog inte speciellt imponerad av den tidens och för all del nutidens besatthet av onödiga prylar. I hela bokserien klarar våra hjältar sig med ganska enkla saker som ett uppslagsverk, en handduk, en ordentligt bra attityd och ibland för Arthur en handväska. Med dessa enkla medel som största hjälpmedlena tar de sig från ena sidan av rymden till andra, reser i tiden vid flera tillfällen. stoppar krig och ser till att allt slutar otroligt bra (för alla utom de som för tillfället befann sig på jorden åtminstone).
Om nu dessa fiktionella hjältar klarar sig utan flashiga klockor, dyra bilar (även om de nu hade tillgång till universums mest avancerade rymdskepp), moderiktiga kläder och andra onödiga attiraljer så borde väl även vi kunna göra det?

Tyvärr är nog inte verkligheten så enkel, tar ni ifrån mig mina datorer, min telefon och mitt bredband så är jag inte längre något annat än en tom själ i en mänsklig kropp. Jag är tom, ensam och utan syfte utan mina kära ägodelar. Jag är väldigt beroende av mina små teknikprylar och jag är villig att erkänna det. Nej, detta var aldrig meningen att det skulle vara någon sorts analys av HHGTTG, utan ett blogginlägg om livet i allmänhet

. Så blev nu inte fallet och för detta ber jag om ursäkt.

Jag vill också säga att jag anser att rättighetsinnehavarnas idéer om att låta någon annan skriva den sjätte delen av HHGTTG är värdelös, illa planerad och en skymf mot minnet av Douglas Adams. Inte låter vi väl någon skriva egna uppföljare till Arthur C. Clarkes eller Asimovs böcker (eller gör vi kanske det?)
. Nä, det här känns inte bra. DNA är den enda, och ska vara den enda, som skrivit, skriver eller någonsin kommer skriva en del av Liftaren (nu kommer han ju aldrig skriva någon mer då han är död sen några år tillbaka). "And Another Thing…" ska den tydligen heta och skall publiceras i höst. Om vi tar titeln till Svenska så borde det enligt samma namngivningsprincip som den engelska titeln (ett citat från Kap.3 av Ajöss och tack för fisken) vara "Ett sista argument…". Jag är inte glad, inte det minsta lilla glad på något hörn i min själ eller kropp. Jag är sur, jag är förbannad och jag är otroligt sugen på att läsa vad denna skit kan komma att innehålla.

Jag får verkligen hoppas att författaren åtmistone till någon liten del tar pekpinnar ifrån det som ev . skulle ha kommit att bli en sjätte Liftarenbok, alltså "The Salmon of Doubt" som är en kompilation av Douglas Adams anteckningar från hans dator. Men även namnet på det som var på väg att bli en ny Dirk Gently-bok, men som det sas att Douglas Adams i stort ville göra till en Liftaren-bok istället.

Källa? http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/7619828.stm