Efter en dag som mestadels bestått i en del julbestyr, inköp och att humörsvängningar deluxe så sitter jag här med en julgran brevid skrivbordet och värmeljus på ljuslykte-saken som sitter på väggen ovanför datorn.
Julgranen blev enligt tradition snodd från någon annan persons mark, fast i år slog vi till lite extra och toppade en gran på ett naturreservat

. Detta är kanske inte det lagligaste sättet att få tag i en julgran, men det hör definitivt till ett av de roligare.

Men under denna dag, som förvisso varit trevlig, så har jag fått se lite närmare på den julstress jag skrivit om tidigare. Människor verkar rent generellt ha dålig framförhållning när det gäller julen, de verkar komma på att de måste skaffa de där speciella komponenterna som gör julen till julen just dagen innan julafton faktiskt infinner sig.
De stressar alltså iväg till butiken, och slåss mot gamla argsinta gubbar, sega dumsnåla trebarnsmorsor, speedade gammeltanter och snoriga småbarn som verkar sätta sitt liv på spel för att få tag på den där sista kalvsyltan som står längst in i hyllan.
Rödbetssallad är hårdvaluta och jag bevittnade själv idag hur de sista 4 rödbetssallader försvann från en hylla till en gammal dam då hon verkade tycka att det är lika bra att köpa alla som fanns för att vara säker på att få tillräckligt.
När dom sen kommer ut på parkeringen så är det som att ta en direktbiljett till daytona, då speciellt om daytona nu besökts av kundvagnar och inte bilar
. Det springs, krockas och panikas där ute bland kundvagnarna i sista loppet mot bilen, först till bilen vinner julshoppingracet

. Förstapris är att man kommer längst fram i bilkön genom rondellen.

Om några timmar är det julafton och det julmys som efterlängtats de senaste 2 veckor kommer äntligen, om man inte lyckats skaffa magsår under upploppet.